…Life of R

Nu var det länge sen jag skrev här, och det finns en väldigt bra anledning till det. Dock inget postivt. Har varit väldigt nedstämd och deprimerad under en längre tid på grund av diverse orsaker, som jag dock inte kommer skriva om denna gång. I mitten av februari så flydde jag Koh Lanta under två veckor för att försöka få något annat att tänka på och få lite miljö ombyte. Och det var helt klart värt det, även om tiden gick lite väl fort, och innan visste ordet av så satt man i rummet på Lanta igen i samma tankegångar som innan. Förhoppningsvis är det på bättrings vägar nu.

Så den 8:e februari så packade jag min ryggsäck och begav mig till Krabi för att fixa en biljett till VIP bussen. Och vilken tur jag hade, fick tag på sista biljetten när jag
anlände. Tur det. VIP bussarna, kostar 1000 baht enkel resan, är riktigt bra. Mycket sitt utrymme och man kan fälla ner sätet och i princip ligga och sova om man vill det. Kudde och filt finns på sätet. Man får en dricka, vatten och mjölk, samt en rulltårta eller en macka. Bussresan från Krabi till Bangkok tar nästan 12 timmar. 17.00 avgår den från Krabi och man anländer ca 04.30 morgonen därefter i Bangkok. Ungefär efter halva vägen så är det ett stopp på ca 20 minuter där man får gå och äta bland en massa andra resenärer. Ingen vidare mat dock, men nåt ätbart finns det i alla fall.

04.30 på lördags morgonen så anländer man till Bangkok, och man är super trött, och då var det dags för en minibus resa ner till Pattaya, och tur även där då jag fick sista platsen i bussen. Halvsov hela vägen, och när det börjar ljusna så är man framme i Pattaya, och Wan stog och väntade på mig. Det var snällt. Hon skjutsade mig till hotellet jag hade bokat, Rinya House, som i övrigt var ett rätt sjysst ställe. Dock hade jag gjort bokningen online ett par dagar innan, och när jag kom fram så var jag riktigt trött, och dom hade INTE fått min bokning. Mycket märkligt då jag använde mig av Asiaroom.com. Fick ett annat rum, ett dyrare, och fick självklart betala ett par hundra baht extra för det. Tyckte de var riktigt dåligt med tanke på att det inte var mitt fel att bokningen hade kommit bort. Hade ju bevis att jag hade bokat. Men jag tog det rummet ändå, och han sa att ja skulle få ett standard rum dagen efter. Dagen efter så fock jag inte standard rummet, då hade dom hyrt ut den till någon annan, men, jag fick behålla mitt dyrare rum för ett standard rums pris, vilket i hela blev en rätt bra deal trots allt.

    

    

Tiden i Pattaya blev lite mer kaotisk än vad jag hade räknat med. Tyvärr fick jag inte träffa Wan någe mer, då hon inte hade bil tiden efter hon hämtade upp mig, och hon bor en bra bit utanför stan. Men jag tillbringade dagarna med Jimmy och det blev mycket rundvandring, äta skräpmat och kolla på bio. Och på kvällarna var det bar rundor på Walking Street, och besök på ett X antal go-go barer, och det var faktiskt riktigt roligt. Och vilka klappträn man fick se därefter. Vid en go-go bar så satt vi och kollade på brudarna och drack våra drinkar medans på bordet bredvid så satt 2 äldre herrar med två tjejer som satt på bordet och gjorde diverse grejer med iskuber och sådant. Det var inte direkt rumsrent, men kul var det. Dessa herrar satt och slickade tjejerna och klämde och höll på, helt öppet.

Vissa barer var ju bättre än andra, och det fanns ett ställe som jag gillade extra mycket, för en av tjejerna var riktig gullig, och påminde sjukt mycket om Mai. Andra ställen så tvingade nästan bar mamman tjejerna att gå och sätta sig vid kunderna och inleda konversationer och sådant. Det gillade jag inte, det blev så krystat. Det blev en del vodka och redbull, och happy hour, mycket billigt. Som billigast blev det 35 baht för en drink. Roligt att gå och titta, men man vet ju att det är ju egentligen bara en enda stor kött marknad, killarna utnyttjar situationen lika mycket som tjejerna gör. Och om båda är med på det, så är det väl helt okey.

Dagarna gick rätt så fort och efter fyra nätter där så tog vi bussen in till Bangkok, och in till Muangpol Mansion. Väl där så var det fullt, och det visade sig vara fullt på alla hotel i centrala Bangkok. Drygt blev det. Men Muangpol hade ett annat hotel som heter Krit Thai Mansion som låg ett stenkast bort, dock ca 200 baht dyrare per natt, så det blev det stället. Och här fick jag äntligen träffa Zara som hade kommit från Cambodia för att träffa mig. Har pratat med henne sen i Maj förra året. Så det var roligt. Dock blev det inget festande, utan mest relaxing med en del biofilmer och god mat. Jimmy hade ju träffat en tjej som han var med oxå, så det blev roligt att vi alla gick ut.

         

Var även till Terminal 21 som ligger vid BTS Stationen Asoke. Hade aldrig vart där tidigare, men det var ett kul ställe. Hela shopping centret var i flyg tema, med olika ”gater” och ”destinationer”. Och destinationerna var så klart större världs städer och dom våningarna var så klart designade efter just den staden, med butiker och klädes affärer som matchar temat. Men höjdpunkten måste nog fan gå till toalett besöket där. Nästan så det är värt att hålla sig enbart för att åka dit och gå på toaletten. Grejen är att toalett stolen är helt automatiskt. Du behöver inte göra ett skit (See what I did there) mer än att trycka på knappar. När du gjort ditt, så trycker du på dusch knappen så börjar det duschas i röven, och du har pilknappar för att kunna precisera vart det ska duschas. Och välja temperatur på vattnet, samt stol sitsen. När sköljningen är klar, så ska det så klart torkas. På med fläkten och rikta in den rätt och njut. Perfekt!!! Behöver inte ens tvätta händerna efteråt.  En sån toalett vill jag ha hemma.

Har handlat en del böcker när jag var på Siam Paragon, på Kinokuniya Bookstore. Helt klart den bästa bok shoppen jag vart in i nånsin. Har i princip allting, och det är stort. Köpte en ny resväska på MBK också, skulle kostat 2700 baht, men fick den för 1500, så kände mig nöjd. Hård resväska och väldigt rymlig, med kodlås och vanligt lås. Rullar hur smidigt som helst. Någe större utflykter blev det inte, hade ju tänkt att åka till Koh Chang och hälsa på Peter, men tyvärr så räckte inte pengarna till det den här gången. Reklam inspelningen händer också där vi var, denna gång var det reklam inför kommande Songkran 2013 som går av stapeln i mitten av april.

    

    

Vid Paragon så har man nu satt upp enorma TV skärmar för reklam och annat. Tyvärr så blev det rätt så kass bild med telefonen, men det ger väl en liten fingervisning hur det ser ut. Och trafiken är lika otrolig varje gång.

Dagen för avgång kom snabbare än väntat, men brukar det inte vara så. Fredagen kom, Jimmy och hans tjej drog på morgonen vidare neröver. Zara åkte hem tidigt på morgonen. Och min buss tillbaka gick inte förrän kl 19. Mindre roligt. Men det gick, och kom hem tidigt på lördags morgonen, och minibus resan tillbaka till Lanta lär jag nog inte glömma av i första taget. Efter halva vägen så hade det skett en dödsolycka, och vi åkte förbi sakta. Det jag fick se var en massa bråte, kraschade bilar, en man som ligger i kalsonger på asfalten och bara skakar. Bredvid honom ser jag 2 kroppar krossade av bilen som ligger på sidan uppepå dom, och en massa blod under. En sån kontrast, rött mot svart. Filmade under tiden vi åkte förbi, men har inte lagt upp filmen någonstans.

Väl på Lanta så är det nog ingen bra idé att ställa motorbiken vid rosa minibus placet. Någon hade brutit upp sätes-låset och slangat all bensin. Så de var bara att ta en tuk tuk tillbaka med all packning. Och senare när jag vilat dra tillbaka dit med tuk tuk. Men vilken tur att tuk tuk föraren var sjysst, han tog ett rep och knöt fast i tuk tuken och satte sig på min moppe och höll, så fick jag köra tuk tuk till för att fylla på soppa. Sen höll han på i 20 minuter att få igång den utan resultat. Så det var bara att hoppa på igen och köra bort allt till en verkstad, som sa att elektroniken var kaputt. Dom skulle fixa det, gav dom tre timmar så var det klart. 150 Baht. Att lämna in moppen på verkstad är definitivt inte dyrt. Så, då var man tillbaka på Lanta och får se när jag åker bort igen.

Sunset at Rann Thai Restaurant at Khlong Dao Beach.

Over and Out // Rob

…The Amazing Race

20:e Januari var det dags för en visa run, men denna gång så gick resan inte till staden som gud glömde, Penang, utan till Kuala Lumpur, för det måste ju vara bättre. Resan avgick på söndagen kl 07.30 med minibuss, och redan dagen innan så ångrade jag det djupt. Varför ska man vara dumsnål för. Minibussen kostade 1500 baht medans flyg skulle gå på strax över 3000 baht. Totalt 80 mil skulle betas av med buss. Men tack och lov så var det bara minibus till Hat Yai, där vår (Jag, Peter, Anders och John) berömda utgång gjorde sig påmind. Minibussen dit gick jävligt fort, och än en gång så sitter man bara och skakar på huvudet och undrar hur i helvete dom vågar. Det måste ju vara så att dom är fullständigt inkompetenta gällande trafik faror och vad som kan tänka sig luras bakom ett krön. Allt för att komma fram så fort som möjligt och tjäna nån extra hundralapp baht. Resan från Krabi (var tvungen att åka dit först) till Hat Yai tog ca 4.5 timme, och väl där så var det bara att vänta till kl 19. Kom fram 15.40. Men nästa buss var iaf en hyffsad buss med stora stolar som man kan luta tillbaka.

Knatade omkring lite, och bakom hörnet så uppenbarade sig det hotel där vi bodde förra gången, och kände genast igen sig. Gick till Lee Garden Plaza, där ett bombdåd ägde rum på McDonalds i slutet av Mars förra året. Men det var inget jag oroade mig över, lullade bara runt och kollade lite, och sen tillbaka till turistbyrån och invänta bussen som skulle avgå kl 19.

Bussen kom och det var skönt att sätta sig i en rymlig stol utan behöva tränga sig bland andra, bara luta sig tillbaka och försöka sova lite. Skulle ju komma fram till Kuala Lumpur 04.30 på morgonen så det var en bit som skulle åkas. Kommer fram till gränsen, och det gick smidigt, stämplat och klart så var man inne i Malaysia med 90 dagar. Tänk om man ändå fick det när man äntrar Thailand, utan visum. 04.30 så stannar bussen vid ett ställe, där det står en massa indiska taxi män och vrålar att man ska åka i just deras taxi. Men, jag hade ju ordnat hjälp med detta. En herre vid namn Tomas som skulle plocka upp mig, köra mig till ett hyffsat hotel, hjälpa mig med visum papper och hela den biten. Han kom och plockade upp mig och körde mig till ett nyöppnat hotel vid namn Elenga Hotel. Ligger väl ca 5 minuters bilfärd från Petronas Twin Towers. Gick och lade mig på en gång, och vid 10.30 på morgonen kom Tomas och hämtade upp mig för att åka till thai ambassaden. Och herre min jävlar vad folk det var där, en låååång kö långt ut på trottoaren utanför ambassaden, men lyckligtvis hade Tomas redan ordnat kölapp så det var bara att knata förbi vakten, och in på kontoret på en gång. Dock så hade mitt nummer redan ropats upp för ca 10 nummer sedan, men jag gick bara upp till en ledig lucka och sa att jag var på toa, inga problem. Lade fram mit pass, betalade, fick kvitto, sen var de klart. Tog mindre än 5 minuter.

På eftermiddagen så tog han med mig på diverse ställen som jag kunde ta kort av, lite landmärken och sånt, det var riktigt sjysst av honom. Så jag fick se Twin Towers på dagen, och på kvällen, men också åka till Batu Caves som låg lite utanför. Och gå upp för en lång trappa in i stor grotta. 272 branta trappsteg, det tog musten ur sen, och längs vägen satt apor på räckena och tittade på alla turister. Men det var inte så märkvärdigt där uppe, längst in i grottan så var det ett litet tempel eller va det var. Gick ut igen, sen så körde han oss till värmekällor där många tydligen tvättar sig och duschar. Vatten som enligt honom ska ha helande krafter och så vidare. Så medans jag sitter där och väntar, så ser man en massa indier som springer runt i vita kalsonger och hinkar med vatten. Inte direkt en syn man vill se frivilligt. Usch… Efter det så åkte vill till ett ställe där han gillar att dricka te, ett pakistanskt ställe, och jag måste säga att alla såna där ser tämligen suspekta ut för diverse saker. Inne hade dom mat buffee med en massa olika rätter med märkliga namn. Maten var minst sagt inte god någonstans. Det var första och sista gången jag testar pakistansk mat. Maten i övrigt där är inte mycket att hänga i granen, blev McDonalds första dagen, och det är inte heller gott, men bättre än det inhemska och det säger ju då en del.

    

    

    

    

    

    

    

    

Andra dagen så var jag inne i stort sett hela dagen, och kollade på TV och satt på nätet. Orkade bara inte bege mig ut, hade ingen lust heller, ville bara hem. Planet hem gick på onsdags eftermiddagen, och fick skjuts ut dit av Tomas. Hjälpen som jag fick av Tomas och alla utflykter som han tog med mig på kostade mig 150 ringgit (ca 1500 baht), helt klart värt det med tanke på att jag aldrig vart i Kuala Lumpur så behövde jag den hjälpen.

Tur att man valde flyg tillbaka till Thailand, hade inte pallat att åka buss igen. Flygen tog ca 1.5 timme till Krabi, och där har thaiarna börjat med lite fulspel. Förut kunde man nämligen bli upphämtad av en minibuss till Lanta om det var dit man skulle, men nu är man tvungen att ta shuttle bus in till Krabi Town för 90 baht, för att sen ta en minibus för 400 baht till Lanta. Överpris helt klart. Klockan 17:50 på onsdags kvällen så kom jag tillbaka till mitt rum på Lanta. Så nu kan jag vara i Thailand i 3 månader till, efter det får jag göra samma sak igen, men då blir det nog Cambodia eller Laos.

    

Nattvy av Petronas Twin Towers.

Nattmarknad, sjukt trångt och mycket folk.

Oändligt med restauranger och stånd. Tokmycket folk.

Det var den resan till Malaysia, och Kuala Lumpur är ingen stad som imponerade mig direkt, men kanske var jag på fel ställen. Dörren är inte helt stängd till detta ställe, men det lär nog dröja innan jag åker hit igen. Men jämfört med Penang, så är det rena paradiset.

Over and Out // Rob

…Speed Racer

Nu var det ett tag sen det blev uppdaterat, och har väl egentligen inte haft nåt sug att skriva heller egentligen. Mycket drama har det varit, av den sort jag inte orkar skriva om. Kanske återkommer jag om det vid ett senare tillfälle, men för tillfället får det utebli. Efter Bangkok, som jag förövrigt saknat just nu, trodde aldrig det skulle hända, men det är ett faktum iaf, så bar det av till Lanta. Återkärt ankomst eller tvärtom? Blandade känslor är det att vara tillbaka. Otroligt mycket har förändrats på ön, så pass att många delar känns som en helt ny ö, medans andra är precis likadant som för två år sedan.

Men att fixa bostad var väl inte det lättaste, men hittade till slut ett via Nuis kompis. Nui var ju hon som jobbade vid Krabi Spesialisten där vi bodde förra gången. Så jag bor 5 meter från skolan typ. Men är inte riktigt nöjd med stället. Visserligen så är rummet väldigt stort och rymligt. Med en vy mot bergen. Dock inget varm vatten eller Wifi, ska fixas, men har inte kommit än så länge. Sen byggs det en bank bredvid, så det är ju byggnadsljud konstant, från morgon till kväll, borrande, hamrande och allt sånt. Inte så himla skojigt. Sen så har ju familjen deras en 2 år gammal kille som bokstavligen grinar och skriker hela tiden. Sånt gillas inte, så det blir att flytta vid månads skiftet. Sen att de inte finns Wifi gör mig galen så man är beroende av nätet väldigt mycket idag.

När rummet var fixat så fixade jag en moppe vid Sweet and Sour bar/restaurangen som är kvar på samma ställe, roligt att dom kommer ihåg en också. Så fick ett pris på 2500 baht för en månad, och det är väl helt okey. Men blir nog att överväga att köpa en moppe sen, blir ju billigare i längden. På kvällen drog jag in till Saladan för att hälsa på Sunisa som jobbar på Coco Restaurant, som för övrigt har riktigt good mat, och rekommenderas varmt till alla som vill testa bra mat. Det var roligt att träffa henne igen, och hennes nya kompis Mai, som är hur söt som helst. Lärde känna ägaren Tony och hans familj, och har efter de vart där varje kväll för att umgås och äta. Hur skönt som helst att åka in dit på kvällen, sätta sig ned och äta och prata och bara relaxa. Och det känns skönt som fan att ha kompisar på ön då jag inte har en enda när jag kom. Naiyana visserligen, men hon är måttligt upptagen med sitt. Och Tony hjälpte mig även att fixa rum där han och hans staff bor, med varm vatten och Wifi, och jag längtar att få flytta dit. Kort på de kommer vid senare tillfälle.

På tal om kort, har inte blivt mycket plåtande den här gången, har tagit lite bilder bara med nya luren jag köpte. Tog ett par bilder på regnet som kom, lika fascinerande varje gång när himlen öppnar sig. Översvämmningar överallt med decimeter vatten på vägarna. Och allt försvinner lika fort som det kom.

Måndag nu, och sitter på rummet i Phuket, åkte hit för att dels träffa vänner och för att handla lite, samt se på bio. Åker tillbaka till Lanta på fredag igen. Minibuss resan till Phuket var gastkramande. En ung kille som chaufför, och då ska det naturligvis gå fort, riktigt jävla fort. Och det ska zickzackas mellan bilarna, i båda filerna. Ingen A/C i världen kunde ha hjälpt att hålla ned kroppsvärmen, då man sitter och blåhåller i allt man kan för att inte studsa som en flipperkula inne i bilen, och för att pulsen låg i 300. Idiot omkörningar, och ska fram först. Välkommen till Thailand!

Bor på ett ställe som heter Yindee Residence på Patong, och blev ett litet fail för mig när jag bokade, i tron att de skulle ligga närma beachen och Jungceylon (köpcentrum med bio). Det är inte direkt gång avstånd, så det var bara att hyra moppe å bege sig ut i Phuket trafiken för första gången. Blir nog att välja ett annat ställe nästa gång jag åker till Phuket.

 

Over and Out // Rob

…77 Hours

Resultatet av andra delen av slutprovet fick jag idag, och det blev 48 poäng av 50 möjliga. Helt sjukt, trodde aldrig att det skulle bli så pass högt. Så vad har hänt sen i torsdags då jag skrev sist. Jag spenderade helgen i Phuket, åkte dit ensam. Men ta mig fan att allting ska gå åt helvete när man ska resa. På resedagen i fredags, redan då började det. Klockan 09.40 blev jag upphämtad av en taxi för att åka till piren i Sala Dan. Och 10.30 skulle båten avgå. Men i vanlig ordning när jag är ute och reser så är det ALLTID något som ska skita sig, och mycket riktigt, även denna gång. Suck. Båtjävlen hade pajat någonstans ute på havet mellan Phi Phi och Lanta. Biljett snubbarna på piren sprang runt som blinda höns och försökte luska ut vad som hade hänt. Och den enda information vi fick, var att båten skulle komma om 5 minuter. Efter en timme kom den. Så varför i helvete säger dom 5 minuter när dom mycket VÄL vet att det blir längre. Jag HATAR thailändare på den punkten. Istället för att vara ärlig och säga som det är, så drar dom till med något annat, som i slutändan bara irriterar folk.

Men, båten kom i alla fall, och 11.30 så var man på väg till Phi Phi, och eftersom båten var en timme försenad så blev även transfern försenad, så man blev satt på en annan båt på Phi Phi och väntades på att den skulle bli full. Normalt brukar transfern ske ute på havet, och den brukar gå väldigt smidigt. Men inte nu då. När jag äntligen kom fram i Phuket så hade jag fixat minibus innan, de springer folk på båten å säljer biljetter, och efter jag kom fram så var jag iväg med minibussen redan inom 5 minuter, vilket lär ses som ett rekord dom gånger jag åkt. Och resan in till Patong gick smärtfritt, och föraren var lite äldre, men försökte vara cool med att tugga tuggummi och prata tufft. Patetiskt.

Runt 15-16 tiden kom jag fram, och hade en vän där som fixade ett rum åt mig på nåt Thai/tyskt ställe. Fräscha rum var det, och A/C var bland dom tystaste jag har hört, eller inte hört… eller hur man nu ska se de. Sen hade dom en automatisk luft parfyrmerare på rummet som sprutade ut parfym med jämna mellanrum. Mycket trevligt. Sängen var dock som att ligga på betong och kuddarna så pass hårda att man låg som en vinkelhake med nacken. Inte skönt. Första kvällen så var jag och kollade på bio, och kollade på I Am Number Four.

På lördagen så drog Niwa och hennes kompisar med mig till ett barbeque på Patong. Och det är sjukt hur mycket en thai tjej kan äta.

Tallrik efter tallrik med råvaror lassar dom på, som man sedan grillar vid en egen grill på bordet. Och för 119 baht får man käka hur mycket man vill. Allt från marinerad kyckling till alla former av kött och havsmat, och grönsaker, nudlar och efterrätt, ja, you name it. Man blev mätt ganska fort, medans de andra bara slevade i sig, köttbit efter köttbit.

Under dagen hade jag för övrigt gått och sett The Rite själv. Spenderade rätt mycket tid på hennes jobb vid hårsalongen, där hon jobbade från morgon till natt. På söndagen så tog hon med mig på en mopedtur till Phuket Old Town, och kollade runt lite. Men det var sjukt varmt, så de blev lite jobbigt. På kvällen åkte vi ner till Banglaroad för att kolla runt lite, och kolla efter ett par nya shorts som jag hittade. Nya tshirts ville jag ha, och hittade as snygga sådana, men naturligtvis inte i min storlek.

Och jag bad henne att fixa resa åt mig tillbaka på måndag morgon, vilket hennes kompis hade fixat.

På måndag moron kl 07.30 kom en minibus och hämtade upp mig. I bussen fanns ett par italienare, varvid ena italienar gubben hade en thailändsk ung pojkvän och de satt i framsätet. En äldre italiensk dam satt framför mig, och jag hade nån brittisk eller australiensisk snubbe bredvid mig. Föraren verkade vara smått yr, en äldre gubbe, och redan när jag satte mig i bussen anade jag oråd. Efter att jag hade hoppat in i bussen, så pågick en konversation med italienarna, nästa anhalt var att plocka upp en sista man. När vi då stannade med bussen så pratades de om någon buss station, så jag var tvungen att fråga den äldre damen var dom skulle. Och mycket riktigt, dom skulle till en buss station för att åka buss klockan 09.00. Och eftersom vi fick vänta lite extra på sista resenären, så blev bög-gubben längst fram måttligt irrterad på föraren och började knacka hårt i fönstret för att indikera att de måste iväg. Han började prata högt, och vifta med händerna och peka fingret på klockan.

Jag blev fundersam och undrade om bussen skulle till piren, varvid jag ringde upp Niwa och frågade henne. Hon ringde i sin tur vidare och bekräftade att det var till piren vi skulle. Tiden gick, jag visste sen förut att min båt skulle gå vid 09, så började undra va fan som händer. Men sista personen kom, och vi kom igång, skönt tänkte jag. Men när vi kom till Central Festival som ligger på vägen stannar föraren bussen, varvid bög-gubben totalt exploderar. Lite kul var det dock. Han spottade och fräste åt föraren, som inte ens brydde sig mycket. Men hur som helst, föraren säger åt mig och två andra som ska till Lanta, respektive Samui att gå ur bussen. Vi 3 står som frågetecken och undrar, vad i helvete.

Efter 5 minuter pekar föraren på andra sidan motorvägen på nästa minibus som kommer. Och när han kom på vår sida, så hoppade vi i. Självklart frågade jag om vi nu skulle till Lanta, javisst säger denna förare. I bussen satt det bara svenskar i princip, och käften gick i ett på dom. SKönt tänkte att nu skulle det ordna sig.. .trodde jag det. Bussen svänger av åt helt fel håll och börjar köra norrut, och jag frågar de andra svenskarna vart de ska. Till Koh Lipe säger dom, och andra öar. Hmmm, tänkte jag, varvid jag säger att jag ska till Lanta. Återigen ringer jag Niwa och frågar vad hennes kompis har köpt för pajas biljett till mig, Hon pratar med chauffören, och efter en stund får jag luren tillbaka. Hon säger att dom har tydligen bestämt att jag INTE ska åka med båt, utan till Krabi för att sedan ta båten där. Va i helvete tänkte jag, så får man fan inte göra. Återigen, Thailändare i kombination med resor är illa. Föraren säger att jag IGEN ska få byta buss. Han stannar vid ett skumt ställe, varvid nästa förare säger att vi ska gå dit. Jag frågar om vi ska till Lanta, och förklarar allt. Han bara tittar på mig och pekar. Sånt här gör mig lack som fan, lär er engelska för fan om ni ska hålla på med turister.

Efter 10 minuter kom nästa minibus, och på den stod det Phuket – Lanta. Rätt ställe, men jag har fortfarande inte sett röken av nån båt. Irriterad börjar jag bli, men sitter hela vägen till Krabi, och när vi kommer till buss stationen där så går nästan alla av. Och föraren försvinner, och någon båt blev det inte. Fy fan vilken jävla cirkus det är att resa i Thailand. Går en sak åt helvete så kan jag garantera att resten av resan blir skit. Det har jag fått bekräftat flera gånger. Ingen kan säga nåt annat nu. Men det gick i alla fall bra, ett par från Göteborg kom in, och skulle också åka till Lanta. Jätte trevliga, så man satt och tjötade med dom hela vägen. Trött var jag och hungrig, hade inte ätit eller druckit en droppe på hela vägen. 77 timmar Phuket plus jobbiga resor.

Så dagen/kvällen blev de inte mycket. Slappa och just ja, diskussion med vår manager Pierre om eventuell flytt eller lägre pris under lågsäsongen. Svar om de fick vi idag efter plugget.

Så var min helg i alla fall, idag hade jag det tredje testet, skrift. Det gick segt, men jag blev klar vid 13 tiden, och hade gjort alla uppgifter. Får se imorgon hur det gick, och imorgon gör jag det sista del momentet, läsning.

Over and Out // Rob

…Midnight Madness!

Så.. klockan hade blivit 16.00 och vi hade fått våra pass i handen. Och i passet var det iklistrat en lapp med vårt visum som blev godkänt. Så nu får vi vara här i 90 dagar, till och med den 20:e april. Och då lär vi ta oss in till Immigration Office i Krabi för att få nästa stämpel som ger oss ytterligare 90 dagar, och så lär vi nog göra var 90:e dag för att förnya visumet. Och antagligen lär vi punga ut med 1900 baht vid varje stämpel. Jobbigt. Men ser dom en chans att tjäna pengar så tar dom den, det gäller allting.

Nu var den långa väntan över och nu ville vi bara bort ifrån Penang och bort ifrån Malaysia illa kvickt. In i minibussen och säga hejdå till skitstället. Kändes gott.

Var skönt att se detta bli mindre och mindre ju längre bort vi kom. Och resan mot gränsen tog kortare tid kändes det som än när vi åkte in. Men kanske för att man lyckades, trots alla gupp, få lite blund i ögonen. När vi närmade oss gränsen körde stannade vi vid en butik där vi kunde växla in pengar, och fylla i en Arrival/Departure blankett. Och eventuellt handla lite i den enda taxfree butiken som fanns. Men som det är i Sverige så är det ingen taxfree, det var minst lika dyrt om på Seven Eleven, om inte lite dyrare på vissa saker, som exempel en Kit Kat 6-pack. Den var dyrare än på 7 / 11. Märkligt.

Vid gränsen gick allting hur smidigt som helst, inte alls som när vi skulle ta oss in i Malaysia. Men skönt att få stämpeln i passet så man fick komma in i landet igen, med 90 dagar att utnyttja. Så skönt att slippa bry sig om visumet de kommande 3 månaderna.

Efter stämplarna så var det bara att hoppa in i minibussen och bege oss igen. Och försöka få lite mer sömn. Men det var skönt att se Thailand igen, trots att det bara var 2-3 dagar sen vi lämnade landet. Det sjuka är, i Malaysia fanns det fan inga snygga brudar alls. Det var misär. Så fort man kommer till Thailand så är dom överallt, och leenden lyser upp tillvaron överallt, jämfört med alla griniga indier i Penang. Kommer aldrig sätta min fot där igen. Fy fan. Rekommenderar INTE någon att åka dit.

Men, nu var nästa anhalt Hat Yai igen, och i och med att det var kväll, så var vi tvungna att övernatta där. För sista bilfärjan över till Koh Lanta går vid 22 tiden, så den var bara att glömma. John visste exakt vart vi skulle i Hat Yai så det var skönt. Och vi hamnade på ett, vad jag tror, ett kinesiskt hotell som heter, Sakol Hotel, och det var riktigt sjysst faktiskt. Helt centralt, bra internet, dock fick man betala 10 baht/timme, rena rum och badrum. Var en banner uppsatt på toaletten där det stod ”Cleaned and disinfected”. Mycket trevligt. Och handdukar följde med rummet, fantastiskt. Inge deposit där inte. Dock var det stenhårda sängar, men helt okey. 680 baht per natt.

När vi hade checkat in, så gick vi ut för att äta en bit mat och handla lite rena kläder. Och efter det så var det tillbaka in på rummet för att vila lite, duscha och ta det lugnt. För sen skulle John ta med oss ut i Hat Yai och ta med oss på lite bar rundor. Första anhalt blev en bar som heter Western Bar Saloon eller nåt liknande, och det var faktiskt rätt sjysst där. Live musik spelades och det lät bra. Jag drack ingenting, bara två color, medan de andra herrarna gjorde i ordning en stor bucket. En liten ishink med sang som, cola och is. I övrigt så var det faktiskt en rök FRI bar, den första jag stött på i Thailand, och eftersom jag inte är rökare så var det riktigt skönt. Efter att ha setat där en stund och John började bli lite salongsberusad så säger han åt mig att han skulle ta med mig till ett ställe som jag inte kommer att glömma av resten av livet. Tänkte va fan har dom kokat ihop nu.

Vi gick alla ut och begav oss efter vår privata guide. Vi hamnde på ett ställe som heter Pink Lady. In i en skum gränd och upp för en trappa med lite neon ljus bredvid, och en mörk dörr. Hmm, vi gick in och John visste exakt vart vi skulle gå. Vi blev bemötta av en värdinna som sa att det var stängt, klockan var redan midnatt då. Och jag visste inte ännu vad det var frågan om, men hade mina misstankar då på väggen bredvid fanns en affisch med en rad tjej ansikten på. När värdinnan hade gått sin väg, så sa John, fuck it, vi går upp ändå. Så vi knatade upp för 2 trappor till nästa våning, där det fanns lite soffor med bord, och en lång och stor glasvägg med beklädda trappsteg på andra sidan. Och några var där och städade. Så det var stängt. Men i nästa rum så träffade John på nån manager eller de kanske rent av var ägaren till hela stället, där jag tror var nån form av bordell. John sa att vi kunde välja ut tjej och bada med i skumbad. Där vi skulle få en uppvisning. 1700 baht per person skulle vi få betala, men det var tok för dyrt så det blev inget. Dessutom så hade de flesta tjejerna redan dragit, fanns nån enstaka kvar som var på gång att gå också.

John var besviken, men det tog inte länge förrän han kom på nya idéer, så vi gick ut och raggade upp en tuktuk chaufför som blev vår privata chaufför för kvällen/natten. Nästa anhalt blev ett discotek, men det var mer ett litet uppträdande, med dansare och sångare. Helt sjysst faktiskt, men det blev inte så långvarigt, för John var ju lite kåt, så det blev att jaga vidare.

Han bubblade med chauffören, som sedan tog med oss in till nån jäkla hysch hysch gata någonstans i stan. Där satt flickorna ute vid sina ”beauty och karaoke salonger”. Där kunde man få köpa horor om man kände för. Vi gick till salong efter salong och tjålade med dom. 3000 baht här och 4000 där, inte billigt om man var ute efter sånt. Även här blev det inget, så chauffören tog med oss till ytterligare ett ställe som var helt anonymt från utsidan.

På det här stället var det rena kött marknaden. Vi blev satta i en soffa, jag tog en Bacardi Breezer, och John bad oss att välja ut en tjej som vi kunde få ligga med. What the fuck tänkte jag och Anders. Framför oss så var det ett stort inglasat rum, med bänkar där det satt ett 20 tal unga tjejer med nummer skyltar. Tjejerna var enligt en som jobbade där runt 20 år gamla. Jag och Anders bara skakade på huvudet och sa att här gick gränsen. Peter sa, no fucking way typ. Tjejerna som satt där inne såg lite rädda och oroliga. Inte så konstigt. Tänk själv, som tjej sitta där, medans fulla män sitter utanför och bjuder på tjejer för att sedan få ha sex med den ”utvalde”. Det kändes minst sagt olustigt att sitta där. John var lite småvild efter allt alkoholintag, men han var bra rolig att lyssna och se på. Men vi beslutade oss snabbt att här skulle vi inte vara så vi åkte vidare, och hamnade på ett ställe som hette Blue Ice Bar eller nåt sånt.

Där inne var det extremt högljutt, och vi blev placerade intill ena basen där det fanns ett bord. Och på basen stod två lätt klädda tjejer och dansade. Bara i underkläder nedtill typ. Och man satt så pass bra att tittade man upp, så såg man hela härligheten. En stund senare så gick Peter och Anders ut för att röka, och sen kom John in från rökningen. Satt där en bra stund, men varken Anders eller Peter kom tillbaka in, så vi började undra va som hänt. Jag och John gick ut varpå John ringde Peter, och Peter sa att dom var på ett disco. John trodde dom var tebax in där igen, så han gick tillbaka in och jag väntade ute. Då kom taxi chauffören och svamlade på thai och enstaka engelska ord att mina andra kompisar var på ett annat ställe, och nästan drog mig upp på hans tuk tuk. Men jag sa att vi måste vänta på John, nej nej säger chauffören och stampar gasen i botten så jag höll på att ramla ur. Han sa att han kör dit mig, sen kör han tillbaka och hämtar John. Ok, tänkte ja, lät ju sjysst.

Inne på nästa ställe så var det mer ett ställe med stripp stång och hög musik. Rätt bra musik emellanåt var det. Och tjejerna var riktigt fina. En tjej hoppa upp i knät på mig, och jag bjöd på lite dricka, små shots. Som i själva verket är smaksatt vatten. Men det var trevlig att se på tjejerna och få mysa lite med dom där, fast man visste egentligen hur det slutar. Man bjuder dom på ett antal ”shots” så de fyller sin kvot och tjänar på det. Vet inte exakt hur det fungerar, men i slutändan så handlar det att OM man vill ta med sig en tjej hem så får man betala barmamman en ”lösensumma” för att köpa ut tjejen för kvällen tror jag. Och det handlade om 2000 baht. Men så blev det inte.

Efter 1.5 timme där så började man bli jävligt trött, och det var nog dags att försöka sova. Stället stängde klockan 04.00 och det blev lite missförstånd och grejer efter stängning. Men den tjejen jag var vid där var det lugnt med. Fick hennes telefon nummer, och hon ringde dagen efter.

Vid ca 05.00 kom vi hem och vi knackade på vid John och han var übertrött och full. Jag gick in i mitt rum och lade mig för att sova. vid 9.30 gick jag upp, duschade och packade inför utcheckningen. Väckte dom andra vid 11 tiden för att sen checka ut vid 12. Vi tog en tuktuk till stationen för att fixa en minbus, och fick tag på en. Åkte till Trang, och kom fram där strax efter kl 15 på lördagen. Missade precis nästa minibus, så vi fick vänta till 16.30 till nästa buss. Sjukt varmt var det också. Vi satte oss vid ett litet men trevligt ställe vid namn Amnard. Käkade en pad thai för 30 baht, ruskigt gott. Vid 16.30 satte vi oss i den sista minibussen, som skulle ta oss ändå till Krabi Spesialisten på Lanta. Kändes skönt att man snart var hemma. Resan gick väl hyffsat bra, men föraren var inte den bästa direkt. Konstiga omkörningar och skumma nedväxlingar och inbromsningar.

Efter ca 2.. 2.5 timme så var vi äntligen på Lanta. Nu var vi äntligen hemma, bara att lämna av några resenärer längs vägen. Föraren  missade ett ställe och var tvungen att köra en u-sväng på vägen, och när han svängde så BAAAAAAAAAAAAAAAAAM så körde en moppe i full sula in i förar sidan på bussen, så hela stöt fångaren flög åt fan och mopeden flög vidare och rullade runt. Mopen föraren gled längs vägen, rullade och in på den breda trottoar kanten. Helt livlös verkade han. Ett vrål hördes och en kvinna sprang grinandes ut på vägen, och folk samlades runt omkring. Tog 1 minut och vägen var fylld med nyfikna åskådare. Vi satte oss fort på en tuktuk och begav oss hem.

Vi fick reda på att det var en polisman som hade kraschat in i vår minibus, och jag har ingen aning hur det har gått för han. Men jag tvivlar att det gick bra. Samma dag hade de skett 2 ytterligare moped krascher, då med västerlänningar som offer. Men nu blev det en thai, en polisman. Mycket jobbigt. Den kvällen kändes inte bra. Trodde vi skulle komma hem i lugn å ro, men vi anlände med buller å brak. Usch.

Over and Out // Rob