…the Beach

Tisdag kväll och en tur längs Walking Street… igen. Anders är het när de gäller den gatan, inte min grej dock. Denna gång hade han med sig Noy, nån tjej han träffat på en bar. Så jag följde med och gjorde sällskap en stund. Rena neon paradiset med diverse färger och ”animationer”. Men man får passa fickorna, man vet aldrig.

Var in på ett discotek som heter Lucifer och satt alldeles vid ingången så man såg bra ut och kunde kolla på en massa folk. En snubbe som liknar Lou Diamond Phillips kommer fram och gör sin magic show, vilket han gör varje kväll, och det är samma tricks. Filmade en nära 4 minuter klipp, men lär väl ta hundra år att ladda upp här. Finns säkerligen nåt på YouTube. Efter denna så drog jag mig hemöver, medans dom var kvar, för på morgonen var det dags att för utflykt.

Morgonen kom och det var dags att bege sig till Koh Larn, en ö som ligger ca 45 minuter båtfärd ifrån Pattaya City, kostar endast 30 baht per person.

Ning följde med också då hon aldrig hade vart där, bra med en thai med sig så hon kan deala om det behövs. När vi kom fram, så var det bara att hyra en moppe för 200 baht och bege sig ut på lite utflykter. Anders var inte så pigg på det, så han satte sig vid nåt ställe och drack lite Chang. Jag och Ning drog iväg, och kom till en Viewpoint över ön. Lång, dryg trappa uppför.

Väl upp blev vi bemötta av 2 nyfikna hundar som följde oss runt. En stund senare knatadae vi ner till moppen igen, och drog iväg till ett annat ställe med en bra vy över en av många stränder.

Denna strand gick vi inte ner till, utan vi gick tillbaka till moppen. Men här uppe var det varmt så in i helvete, och man var lite halvt orolig att bränna mig under tiden här på ön, men det gick bra. Inte bränd någonstans. Skönt. Här uppe kunde man i alla fall hyra bungalows om man ville stanna, kan ju vara bra att veta kanske.

Ett par hundra meter västerut kom vi till ytterligare en strand, men vi gick inte dit utan kollade på avstånd bara. Vi bara rekade lite först för att eventuellt senare äta och bada lite. Efter detta ställe så bar det iväg till andra sidan av ön, och vilka vägar det är. Över hela ön så är vägarna byggda av kullerstenar och backarna hade 8-10 graders lutning, så det blev att pressa moppen lite.

Efter en stunds åkande kom vi fram till den mest populära stranden där dom flesta turister befann sig. Vit sand, med härligt vatten. Synd att det är så mycket folk bara, blir inte alls lika mysigt då. Tog lite kort och kände på vattnet, sen bar det iväg till en annan strand, och denna strand hade vart perfekt att vara vid, men det var alldeles för skitigt, mycket skit flöt iland.

Så vi tog moppen igen och drog iväg, och rätt som det var så slutade vägen mitt inne i djungeln (!?) och där fanns en trappa ner i buskaget. Brant som fan, men vi gick ner för att kika, och även där framträdde en strand, men en ganska skabbig sådan. Tog en bild på en skylt med ”1337” på. ”LEET” på nördspråk. Meningslöst, javisst.

Vid kvällningen åkte vi tillbaka in till piren för att ta 18 båten tillbaka till stan.

Men herregud vad dryga ryssar är då. 75% av alla som åkte tillbaka var dryga ryssar som tjoade och stimmade, skrek och drack och var allmänt störiga och odrägliga. Börjar hata detta folk, dom är överallt här i Pattaya.

På torsdagen blev det bio igen, och Skyline hade premiär. Hade ju sett Due Date på tisdagen också. Två bra filmer som ni kan läsa på respektiva sida.

Blir väl och skriva en gång till innan resan till Koh Lanta inleds på måndag morgon.

Over and Out // Rob