…There and Back Again!

Jullovet har börjat, och sist jag skrev var i söndags om jag minns rätt. Lovet har börjat lugnt. Vi var iväg till andra sidan ön och till mangrove skogen för att kolla runt lite. Det var inte direkt säsong för det, för det var väldigt lite vatten. Hade de vart mer så hade man nog kunnat hyra en kayak och paddla omkring i småfloderna.

Som synes så är det väldigt lågt vatten, och det var inte direkt någe folk heller här som kollade runt. Vi var i princip själva. Men det fanns då en väldigt rikt djurliv, speciellt i leran. Krabbor i alla dess olika färger och slamkrypare som gräver hål lite här å var. En del apor fanns också, men de var riktigt skygga och sprang iväg på en gång. Var väl bra det så dom inte hoppar på en och stjäl en massa saker i fickor å sådant.

Anders smyger omkring på bryggan och kollar läget lite, kanske var lite badsugen trots allt. Vi gick längs bryggan längre in i träsket, och vid slutpunkten så hade någon byggt upp en liten restaurang. Troligen så var det bara fisk på menyn, för utanför var det en inhängnad med fiskar. Ägaren visade stolt runt sitt lilla fiskezoo. Kom inte ihåg vad det var för fisk, men på bilden håller i alla fall han en bit rå kyckling som fiskarna spottar på. Och får de inte ner ”bytet” med spottet så hoppar dom upp och tar biten direkt ur fingrarna. Men de var då ett par pricksäkra rackare.

Efter denna dag så hände det inte speciellt mycket, i tisdags var det ju dags för en total månförmörkelse, och det slår aldrig fel. När det blir nåt stort så brukar man aldrig få se det. Som vid förra solförmörkelsen, ja då var man i fel land för att kunna se den totala. Och denna gång så är jag återigen i fel land, då den totala månförmörkelsen kunde ses ifrån Sverige, men inte härifrån. Suck!! Nästa månförmörkelse blir den 15:e Juni, 2011, och det sägs att den kommer att bli en av de mörkare som vi haft på länge. En ännu mörkare hade vi år 2000. Hoppas den sker på kvällen/natten thailändsk tid så man får se den. Det blir även en den 11:e December, 2011.

Nog om det. Har varit väldigt lugnt, och imorse, den 23:e så var det dags att bege sig till Krabi för att förlänga visumet med 30 dagar. Först var det tänkt att en kille från stranden skulle köra oss för en kostnad av 2200 baht. Men Peter kom sedan med ett förslag om att vi skulle köra moppe dit, 16 mil total resa. Skeptisk till idén, för blir det sol blir det varmt och blir det regn, blir det jobbigt. Men och andra sidan så kan de bli trevligt, att få se lite annat och kanske ta lite bilder längs vägen. Så efter en stunds funderande så var nog idé inte så tokig ändå.

Så klockan 07.30 var vi redo att bege oss. Peter, jag, Anders och Ove. Var tvungen att tanka full tank också, och det gick på hela 80 baht. Hade ju även köpt en störtkruka för 250 baht, dels för att polisen i Krabi skulle enligt uppgifter vara lite ettriga, speciellt mot faranger. Vid piren köptes en biljett till bilfärjan så vi kunde ta oss över. 8 baht för en biljett. Vilka priser. Solsken fick vi, så det var bara att anpassa sig och vara inställd på att de blir varmt. Men det var en fin dag.

Väl över på mellanön så var det riktigt bra väger. Asfalt hela vägen istället för betong plattor som det är väldigt mycket av på Lanta. Efter ca 10 minuters färd så kom vi till nästa färja, lite dyrare, 20 baht. Men det var ju lite längre och åka. Så när vi landade på fastlandet var de bara att ta på sig hjälmarna och bege sig ut på ”the highway” så att säga. Riktigt osköna hjälmar och man ser ut som en retard i dom. Men det fick gå. Det blev inte mycket stanna efter vägarna, men vi stannade till vid en hållplats för att sträcka på benen lite, och hållplatsen var vid en skola. Så när vi stannade så kom en mängd elever och bara stirrade på oss.

Sen var det bara att bege sig igen. Man fick se lite saker efter vägarna, och en del roadkills. Såg två hundar efter vägen som hade blivit ihjälkörda. Låg bara där och jäste å ruttnade. Inte trevligt. När vi väl kom till Krabi så gällde de att hitta Immigration Office, men det var inge svårt. Var bara att följa vägen så var vi där, och det gick smidigt. Skriva papper, ge dom ett passfoto och lite pengar. 15 minuter senare hade vi fått 30 dagar till på visumet. 1900 baht kostade förlängningen och den räcker nu till de 22:a Januari 2011.

När vi fått de klart så hade jag i princip inte mycket soppa kvar i tanken, så blev tvungna att tanka igen. 80 baht full tank. Nu var vi grymt hungriga. Ingen mat efter vägen. Peter och Ove drog för att käka sushi som de har suktat efter under en tid. Jag och Anders käkade annan mat istället, och strosade omkring och kollade lite.

Hittade ett tempel som såg spännande ut, men vid närmare titt var det inget speciellt. Stängt var det dessutom. Blev en ganska så kort tid inne i Krabi. Peter ringde en liten stund senare och sa att dom hade käkat, så de blev och möta upp dom utanför Krabi vid Tesco/Lotus för att sen åka vidare. När vi började åka så såg det lite oroligt ut längre bort på himlen, men tänkte inte mer på det. Men sen så började det regna lite, och sen ännu mer och var tvungna att stanna till vid en hållplats där andra thaiare kom för att söka skydd.

Och där väntade vi ut regnet så mycket det gick. När det vi väl kom ut på vägen igen så regnade det bara lite, men tillräckligt för att efter ett par minuter bli genomblöt på framsidan. Och så klart fem minuter senare så upphörde regnet. Men det var bara att fortsätta, och färden till piren gick smärtfritt. När vi kom fram till piren köpte vi båda biljetterna på en gång och sen bordade vi färjan. Och precis när vi hade gjort de, så såg vi längre bort en riktig skarp gräns där det regnade och det kom allt närmare, fortare. Vi skynded oss upp en trappa för att kunna ställa oss under ett tak, kom precis in under sen öste det ner som aldrig förr. Men, det verkade inte sluta. Regnade så pass mycket att det var svårt att se stranden, på båda sidorna.

Det verkade inte sluta regna, så de var bara att bita ihop och sätta sig på moppen. Innan man ens hade kört av färjan så var dyngblöt. Man var blöt ända in i själen. Helvete vad det regnade. Och att köra i regnet är ingen höjdade, man ser absolut ingenting. Och regnet piskar ansiktet och det gör ont. Hyffsat sakta körde jag och Peter mot andra piren 10 minuter bort, som kändes som en halvtimme bort nu. När vi svängde av på vägen, så såg vi inte till Ove och Anders så vi stannade till vid väggrenen för att vänta. En bil kommer upp, rutan vevas ner och nån engelsman sticker ut huvet och säger att våra kompisar hade råkat ut för en olycka.

Det var bara att vända och hoppas på det bästa, men några minuter senare så åkte dom förbi oss. Först trodde jag att det inte hade hänt nåt, att han menade några andra faranger. Men när vi kom fram till färjan så var det Anders som hade råkat ut för en liten incident. Hopplöst att se i regnet när man kör, så han låg efter nån bil och hann inte väja undan för ett stort hål i vägen som dök upp under bilen. Hann försökte väl bromsa men han körde rakt ned i hålet och fick lite ”airtime” med moppen och lite över styret. Men sandalen hans fastnade så han flög inte helt över styret. Det slutade rätt bra, det hade ju kunnat gå mycket värre.

Stolt visar han upp deet stora offret i olyckan. En trasig sandal. Och dyngblöt, och lagomt när man kommer hem så slutar det självklart att regna, och solen tittar fram. Vad säger man, Thailand. Ena stunden är det soligt, och det kan vända på två röda till skyfall. Lyckligtvis gick allt bra. Elektroniken oskadd, lite pengar blöta och en trasig sandal. Blir nog att köpa en vattenväska om man ska göra nå mer utflykter. Men det känns i kroppen att köra 16 mil på moppe. Skönt att va tebax. Och ikväll blev det kyckling med röd curry i kokosnöt mjölk, så jäkla gott.

God Jul!!!

Over and Out // Rob

…Wave Warriors!

Veckan har varit mestadels lugn. Måndag och tisdag var dock väldigt jobbiga så man hade en stopp i skallen och inte fattade nånting i skolan. Men de resterande dagarna kändes det mycket bättre. Beröm för uttal av toner har utdelats och det känns ju bra. Men veckorna går ruskigt snabbt, och snart är det jul och det känns super konstigt att knata ner på stranden och bada i 30 graders sol vetandes att snart är det julafton. Men så här skulle jag kunna ha det varje jul. Saknar inte snön det minsta, så länge den är så långt borta från min åsyn, ju bättre mår jag av det.

Det som är svårt och krångligt i skolan är själva grammatiken med alla dess regler kring symbolerna, hur det ska placeras samt uttalas beroende på vilken konsonant respektive vokal som skrivs. Tysta ljud och onödiga symboler ska läras in. Precis, ganska onödigt. Men allt har väl en anledning och kanske fattar man varför när man får börja skriva symbolerna istället för det phonetiska som vi skriver nu.

På luncherna tillbringas tid vid Expat Bar som måste ha öns godaste Pad Thai, hands down. Och deras massaman med bröd är gudomligt gott. Orgasm i mun typ.

En kväll utanför lägenhets entren, sitter och snackar lite. Men på bilden sitter både Peter och Ove och lirar Angry Birds. Ett omåttligt populärt mobilspel till Android. Riktigt kul är det.  På fredagen efter skolan var det dags för after school pool party. Mats hade fixat med personalen på Expat Bar så det blev vid deras pool på baksidan. Hela klassen kom dit en stund för att bada och dricka å leva runt. Blev inget bad i poolen för min del. Fredagen var annars lugn för min del, för de andra så finns det nog mer och berätta. En massa alkohol intagning blev det för dem i alla fall. Som vanligt på helgen.

På lördagen vakna man vid 7.30 tiden och det regnade enormt mycket ute. Roligt, och på kvällen var det ju dags för Job 2 Do konserten. Men det kanske kunde bli bättre senare på dagen. Och vid 10 tiden så började det spricka upp. Men innan det så läckte det åter igen in genom taket i mitt rum. Nu jävlar får dom ta och täppa igen hålet så man slipper höra droppandet hela tiden. Och inte nog med det, min air con börjar balla ur. Börjar rinna vatten ur den så man har en står pöl med vatten samt så blir gardierna blöta. Måste tas upp med managerna på måndag eller nåt.

Efter lite lunch så blev det moppe ner till stranden och där möttes vi av 2 meter stora vågor. Kul och bada i det. Men jäklar vad slut man blir i kroppen. Man kastas runt som en vante i vattnet när vågorna slår in på och över en. Mycket roligt att bråka med havet, men samtidigt lite skrämmande. 2 meter, och det krävs bara en halv meter för att flytta en hel Jeep. Det är lite kraft i vattnet. Enda jobbiga är att när man väl är i vattnet och kastas omkring så får man flera ton sand ÖVERALLT på sig, utvärtes OCH invärtes. Och det gäller att hålla i shortsen, annars snor vågorna dom. Så idag var havet argt av nån anledning. Peter och Ove fick tag i magsurf brädor som de lekte med. Kul att se Peter hoppa in i en våg med brädan. Såg ut som han hoppade rakt in i en vägg för han flög bakåt bara.

Men det var skoj. Så veckan har vart mer eller mindre lugn, och det blev inge Job 2 Do heller ikväll på grund av att det skulle nog ha vart en enda stor lerig pöl där alla var. Och det var tur att vi inte gick, för ungefär 20 minuter efter att Peter, Madde och Carina pös iväg dit så började ett nytt skyfall. Tråkigt att det blev så, men jag hoppas man får en chans igen att se dom nånstans.

Nu så sitter man å skriver, och det blir väl sängen snart. Mats och Nanny kollar på fotboll i Peters rum, eller misstänker att han tittar, och Nanny nannar. En vecka till, sen har vi jullov i två veckor. Får se vad som  händer då. Vad jag vet så blir det Immigration Office den 24:e för att förlänga visumet med 30 dagar.

01.19 nu så detta blir,

Over and Out // Rob