…Midnight Madness!

24 01 2011

Så.. klockan hade blivit 16.00 och vi hade fått våra pass i handen. Och i passet var det iklistrat en lapp med vårt visum som blev godkänt. Så nu får vi vara här i 90 dagar, till och med den 20:e april. Och då lär vi ta oss in till Immigration Office i Krabi för att få nästa stämpel som ger oss ytterligare 90 dagar, och så lär vi nog göra var 90:e dag för att förnya visumet. Och antagligen lär vi punga ut med 1900 baht vid varje stämpel. Jobbigt. Men ser dom en chans att tjäna pengar så tar dom den, det gäller allting.

Nu var den långa väntan över och nu ville vi bara bort ifrån Penang och bort ifrån Malaysia illa kvickt. In i minibussen och säga hejdå till skitstället. Kändes gott.

Var skönt att se detta bli mindre och mindre ju längre bort vi kom. Och resan mot gränsen tog kortare tid kändes det som än när vi åkte in. Men kanske för att man lyckades, trots alla gupp, få lite blund i ögonen. När vi närmade oss gränsen körde stannade vi vid en butik där vi kunde växla in pengar, och fylla i en Arrival/Departure blankett. Och eventuellt handla lite i den enda taxfree butiken som fanns. Men som det är i Sverige så är det ingen taxfree, det var minst lika dyrt om på Seven Eleven, om inte lite dyrare på vissa saker, som exempel en Kit Kat 6-pack. Den var dyrare än på 7 / 11. Märkligt.

Vid gränsen gick allting hur smidigt som helst, inte alls som när vi skulle ta oss in i Malaysia. Men skönt att få stämpeln i passet så man fick komma in i landet igen, med 90 dagar att utnyttja. Så skönt att slippa bry sig om visumet de kommande 3 månaderna.

Efter stämplarna så var det bara att hoppa in i minibussen och bege oss igen. Och försöka få lite mer sömn. Men det var skönt att se Thailand igen, trots att det bara var 2-3 dagar sen vi lämnade landet. Det sjuka är, i Malaysia fanns det fan inga snygga brudar alls. Det var misär. Så fort man kommer till Thailand så är dom överallt, och leenden lyser upp tillvaron överallt, jämfört med alla griniga indier i Penang. Kommer aldrig sätta min fot där igen. Fy fan. Rekommenderar INTE någon att åka dit.

Men, nu var nästa anhalt Hat Yai igen, och i och med att det var kväll, så var vi tvungna att övernatta där. För sista bilfärjan över till Koh Lanta går vid 22 tiden, så den var bara att glömma. John visste exakt vart vi skulle i Hat Yai så det var skönt. Och vi hamnade på ett, vad jag tror, ett kinesiskt hotell som heter, Sakol Hotel, och det var riktigt sjysst faktiskt. Helt centralt, bra internet, dock fick man betala 10 baht/timme, rena rum och badrum. Var en banner uppsatt på toaletten där det stod ”Cleaned and disinfected”. Mycket trevligt. Och handdukar följde med rummet, fantastiskt. Inge deposit där inte. Dock var det stenhårda sängar, men helt okey. 680 baht per natt.

När vi hade checkat in, så gick vi ut för att äta en bit mat och handla lite rena kläder. Och efter det så var det tillbaka in på rummet för att vila lite, duscha och ta det lugnt. För sen skulle John ta med oss ut i Hat Yai och ta med oss på lite bar rundor. Första anhalt blev en bar som heter Western Bar Saloon eller nåt liknande, och det var faktiskt rätt sjysst där. Live musik spelades och det lät bra. Jag drack ingenting, bara två color, medan de andra herrarna gjorde i ordning en stor bucket. En liten ishink med sang som, cola och is. I övrigt så var det faktiskt en rök FRI bar, den första jag stött på i Thailand, och eftersom jag inte är rökare så var det riktigt skönt. Efter att ha setat där en stund och John började bli lite salongsberusad så säger han åt mig att han skulle ta med mig till ett ställe som jag inte kommer att glömma av resten av livet. Tänkte va fan har dom kokat ihop nu.

Vi gick alla ut och begav oss efter vår privata guide. Vi hamnde på ett ställe som heter Pink Lady. In i en skum gränd och upp för en trappa med lite neon ljus bredvid, och en mörk dörr. Hmm, vi gick in och John visste exakt vart vi skulle gå. Vi blev bemötta av en värdinna som sa att det var stängt, klockan var redan midnatt då. Och jag visste inte ännu vad det var frågan om, men hade mina misstankar då på väggen bredvid fanns en affisch med en rad tjej ansikten på. När värdinnan hade gått sin väg, så sa John, fuck it, vi går upp ändå. Så vi knatade upp för 2 trappor till nästa våning, där det fanns lite soffor med bord, och en lång och stor glasvägg med beklädda trappsteg på andra sidan. Och några var där och städade. Så det var stängt. Men i nästa rum så träffade John på nån manager eller de kanske rent av var ägaren till hela stället, där jag tror var nån form av bordell. John sa att vi kunde välja ut tjej och bada med i skumbad. Där vi skulle få en uppvisning. 1700 baht per person skulle vi få betala, men det var tok för dyrt så det blev inget. Dessutom så hade de flesta tjejerna redan dragit, fanns nån enstaka kvar som var på gång att gå också.

John var besviken, men det tog inte länge förrän han kom på nya idéer, så vi gick ut och raggade upp en tuktuk chaufför som blev vår privata chaufför för kvällen/natten. Nästa anhalt blev ett discotek, men det var mer ett litet uppträdande, med dansare och sångare. Helt sjysst faktiskt, men det blev inte så långvarigt, för John var ju lite kåt, så det blev att jaga vidare.

Han bubblade med chauffören, som sedan tog med oss in till nån jäkla hysch hysch gata någonstans i stan. Där satt flickorna ute vid sina ”beauty och karaoke salonger”. Där kunde man få köpa horor om man kände för. Vi gick till salong efter salong och tjålade med dom. 3000 baht här och 4000 där, inte billigt om man var ute efter sånt. Även här blev det inget, så chauffören tog med oss till ytterligare ett ställe som var helt anonymt från utsidan.

På det här stället var det rena kött marknaden. Vi blev satta i en soffa, jag tog en Bacardi Breezer, och John bad oss att välja ut en tjej som vi kunde få ligga med. What the fuck tänkte jag och Anders. Framför oss så var det ett stort inglasat rum, med bänkar där det satt ett 20 tal unga tjejer med nummer skyltar. Tjejerna var enligt en som jobbade där runt 20 år gamla. Jag och Anders bara skakade på huvudet och sa att här gick gränsen. Peter sa, no fucking way typ. Tjejerna som satt där inne såg lite rädda och oroliga. Inte så konstigt. Tänk själv, som tjej sitta där, medans fulla män sitter utanför och bjuder på tjejer för att sedan få ha sex med den ”utvalde”. Det kändes minst sagt olustigt att sitta där. John var lite småvild efter allt alkoholintag, men han var bra rolig att lyssna och se på. Men vi beslutade oss snabbt att här skulle vi inte vara så vi åkte vidare, och hamnade på ett ställe som hette Blue Ice Bar eller nåt sånt.

Där inne var det extremt högljutt, och vi blev placerade intill ena basen där det fanns ett bord. Och på basen stod två lätt klädda tjejer och dansade. Bara i underkläder nedtill typ. Och man satt så pass bra att tittade man upp, så såg man hela härligheten. En stund senare så gick Peter och Anders ut för att röka, och sen kom John in från rökningen. Satt där en bra stund, men varken Anders eller Peter kom tillbaka in, så vi började undra va som hänt. Jag och John gick ut varpå John ringde Peter, och Peter sa att dom var på ett disco. John trodde dom var tebax in där igen, så han gick tillbaka in och jag väntade ute. Då kom taxi chauffören och svamlade på thai och enstaka engelska ord att mina andra kompisar var på ett annat ställe, och nästan drog mig upp på hans tuk tuk. Men jag sa att vi måste vänta på John, nej nej säger chauffören och stampar gasen i botten så jag höll på att ramla ur. Han sa att han kör dit mig, sen kör han tillbaka och hämtar John. Ok, tänkte ja, lät ju sjysst.

Inne på nästa ställe så var det mer ett ställe med stripp stång och hög musik. Rätt bra musik emellanåt var det. Och tjejerna var riktigt fina. En tjej hoppa upp i knät på mig, och jag bjöd på lite dricka, små shots. Som i själva verket är smaksatt vatten. Men det var trevlig att se på tjejerna och få mysa lite med dom där, fast man visste egentligen hur det slutar. Man bjuder dom på ett antal ”shots” så de fyller sin kvot och tjänar på det. Vet inte exakt hur det fungerar, men i slutändan så handlar det att OM man vill ta med sig en tjej hem så får man betala barmamman en ”lösensumma” för att köpa ut tjejen för kvällen tror jag. Och det handlade om 2000 baht. Men så blev det inte.

Efter 1.5 timme där så började man bli jävligt trött, och det var nog dags att försöka sova. Stället stängde klockan 04.00 och det blev lite missförstånd och grejer efter stängning. Men den tjejen jag var vid där var det lugnt med. Fick hennes telefon nummer, och hon ringde dagen efter.

Vid ca 05.00 kom vi hem och vi knackade på vid John och han var übertrött och full. Jag gick in i mitt rum och lade mig för att sova. vid 9.30 gick jag upp, duschade och packade inför utcheckningen. Väckte dom andra vid 11 tiden för att sen checka ut vid 12. Vi tog en tuktuk till stationen för att fixa en minbus, och fick tag på en. Åkte till Trang, och kom fram där strax efter kl 15 på lördagen. Missade precis nästa minibus, så vi fick vänta till 16.30 till nästa buss. Sjukt varmt var det också. Vi satte oss vid ett litet men trevligt ställe vid namn Amnard. Käkade en pad thai för 30 baht, ruskigt gott. Vid 16.30 satte vi oss i den sista minibussen, som skulle ta oss ändå till Krabi Spesialisten på Lanta. Kändes skönt att man snart var hemma. Resan gick väl hyffsat bra, men föraren var inte den bästa direkt. Konstiga omkörningar och skumma nedväxlingar och inbromsningar.

Efter ca 2.. 2.5 timme så var vi äntligen på Lanta. Nu var vi äntligen hemma, bara att lämna av några resenärer längs vägen. Föraren  missade ett ställe och var tvungen att köra en u-sväng på vägen, och när han svängde så BAAAAAAAAAAAAAAAAAM så körde en moppe i full sula in i förar sidan på bussen, så hela stöt fångaren flög åt fan och mopeden flög vidare och rullade runt. Mopen föraren gled längs vägen, rullade och in på den breda trottoar kanten. Helt livlös verkade han. Ett vrål hördes och en kvinna sprang grinandes ut på vägen, och folk samlades runt omkring. Tog 1 minut och vägen var fylld med nyfikna åskådare. Vi satte oss fort på en tuktuk och begav oss hem.

Vi fick reda på att det var en polisman som hade kraschat in i vår minibus, och jag har ingen aning hur det har gått för han. Men jag tvivlar att det gick bra. Samma dag hade de skett 2 ytterligare moped krascher, då med västerlänningar som offer. Men nu blev det en thai, en polisman. Mycket jobbigt. Den kvällen kändes inte bra. Trodde vi skulle komma hem i lugn å ro, men vi anlände med buller å brak. Usch.

Over and Out // Rob

 


Åtgärder

Information

One response

25 01 2011
Mats

Vilken resa…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: