…The Way Back

14 10 2011

Jag har ju skrivit att jag kommer att skriva, och jag ska väl försöka komma igång med detta igen. Inte speciellt mycket har hänt sedan jag kom hem, förutom en jäkla massa strul med diverse myndigheter, CSN och A-Kassan. Men efter en massa pappers arbete hit och dit, så har man kommit in i systemet igen, på gott och ont. Jag ville tillbaka till Lanta för att fortsätta med studierna under den här månaden, men med allt strul som har varit så har det skitit sig, i alla fall för stunden. Uppenbarligen så skulle jag ha kontaktat immigrationen när jag åkte tillbaka till Sverige för att meddela dom att jag åker dit och kommer tillbaka. Hade väl fått nån stämpel eller papper ihäftat i passet då, men i och med att jag inte hade någon aning om detta så rök ju mitt visum som jag hade fram till februari 2012. Visserligen så hade det säkert gått att fixa med ännu mer telefonsamtal och pappers arbete.

Hur som helst, så hade jag tänkt att jobba ihop lite extra pengar under tiden i Sverige så man hade en liten extra buffert när man skulle tillbaka till Thailand, men nu blev det inte så. Jag fick ett jobb, visserligen bara 20%, men det var något i alla fall, och det gav ju några kronor. Snabbspola fram till början av oktober, så fick jag besked om att mina deltidsdagar på a-kassan var slut, så då var jag tvungen att säga upp mig som IT Ansvarig på Faluns Praktiska Gymnasium. Trivdes riktigt bra där. Men helt sjukt att med denna regel man får. 75 deltidsdagar får man, och när dom är slut så lär man säga upp sig och gå 100% arbetslös istället. Det är ett sånt jävla tryck att man ska skaffa arbete, och när man väl gör det, nej, då är det inte bra det heller. Är det inte bättre att man har något att göra än ingenting? Tydligen inte i det svenska samhället. I och med att jag tjänade mer på att gå på a-kassan så ansåg dom att det är bättre att säga upp sig och gå arbetslös. Idioti!!

Men jag fick i alla fall beslut av både CSN och A-Kassan. De pengar som jag fick i Maj av CSN som skulle räcka under andra terminen får jag behålla, så ingen återbetalning där, mycket skönt. Och i och med att jag hade klarat proven i skolan och fått bra betyg och omdöme, så finns det egentligen inget som hindrar mig från att söka skola igen och dra iväg än en gång. A-Kassans beslut var ju att jag har rätt till a-kassa, men bakslaget var att jag var tvungen att säga upp mig. Sjukt tråkigt.

Så nu sitter man här och i sin lägenhet och drömmer sig bort varje dag. Under tiden jag var i Thailand så hade jag ju datorn hemma hos min far, som jag kunde köra remote till och ladda ner diverse filmer och TV serier så man har något att göra. Så man hade väl då runt 130+ filmer och 600+ avsnitt av serier att se. Det finns med andra ord lite att göra, om än lite tråkigt i längden. Så just nu vet jag inte riktigt vad jag vill göra, vill jag åka tillbaka till Thailand och studera? Jag vet inte, men till Thailand vill jag igen. Eller ska jag åka någon annanstans? Vet inte det heller, så jag ska försöka fundera ut nåt under resterande året, och så får vi se vad som händer. Peter har ju åkt tillbaka dit, vet inte riktigt vad han gör just nu. Naiyana flyttade dit i början av Oktober också, och Jimmie boy är kvar. Vore ju grymt roligt att få träffa dessa människor igen.

Men hamnar man på Lanta igen så tänker jag INTE för allt i världen bo hos tok jävlen Pierre på Krabi Spesialisten. Tror för övrigt att dom gått i konkurs också. Men den jävla idioten är skyldig mig 8800 baht, som han har lovat att sätta in på mitt konto vecka efter vecka. Pierre från Schweiz. Synd att jag inte har nån bild på tokfan, så man kan varna annat folk att INTE göra affärer med honom. Han snackar skit hela tiden och ljuger om allt.

Tur att man har fått upp hemma bion med XBMC så man kan kolla på saker å ting under kvällarna. Värsta av allt är att man lär vara hemma i Sverige under vinterhalvåret. Fy fan. Ser inte fram emot vintern, snö, slask, kyla, blött, nej fy fan. Finns bättre ställen att vara på.

  

Dessa två undulater kom på besök en dag. Undra vem fan som har släppt ut dessa. Stackars djur. Men så bor det många klappträn i det område jag bor i. Grannen mitt emot tror jag försöker prata med folk i Falun så fort hon öppnar käften. Har aldrig vart med om någon som skriker så jävligt när dom försöker prata bara. Helt sanslöst, men tack och lov så har man dubbla dörrar i hallen, så det hörs faktiskt inte in. Annars måste jag säga att jag hamnat rätt bra till, för det är i princip ingen som stör här. Grannen på andra sidan brukar väl slå igång lite dragspels musik ibland, men det är inget som stör.

Fick denna servis av mor som tidig födelsedags present oxå. Så dessa är jag nöjd med. I övrigt har jag inte speciellt mycket, var tvungen att köpa en ny säng hem, för jag hade ju ingen. Den åkte ju på tippen innan Thailand. Köksbord och stolar har jag fortfarande inte, och jag vet inte om jag vill kosta på något sånt heller när jag inte vet om jag blir kvar här. Funderar på att sälja min kamera, Nikon Coolpix P7000 oxå så jag kan uppgradera till nåt bättre, Canon EOS 600D. Men vi får väl se när det blir av.

Dagens foto, taget imorse. Soligt som fan, och har vart så i ett par dagar nu, men det är lite kallt ute. Frost på mornarna är det oxå. Och till och från stormar det till så man tror att man ska frysa fast. Varje dag man vaknar så hoppas man att allt är en dröm och att man snart vaknar upp på stranden av vågbruset. Men inte den här gången heller. En dag så.

Nåja, ikväll blir det film kväll.. igen.. så vi får se vad det blir då.

Over and Out // Rob


Åtgärder

Information

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: