…Happy New Year!

3 01 2011

Nytt år, samma visa… antar jag. Efter julafton så drog jag och Anders tillbaka till Pattaya för att fira nyår, men för min del så åkte jag dit näst intill enbart för att träffa Wan och för att reda upp diverse saker med henne. Resan dit bokade vi genom Krabi Spesialisten som vi bor hos, och Noy fixade buss biljett från rummet till Bangkok. Minibus till Krabi och 24 sätes V.I.P buss från Krabi till Bangkok gick på 1300 baht cirkus. Helt acceptabelt pris med tanke vad som bjuds på resan. Bussen från Krabi till Bangkok var som att sitta på ett flyg. Breda säten som man kunde vinkla ner till en mindre säng så man kunde sova. Kudde och filt fanns även på plats.

Monitor vid varje plats där man kunde lira gamla hederliga SEGA spel. Film/serier kunde även ses, och musik kunde lyssnas också via monitorn. Det bjöds på en flaska vatten, lite apelsin dryck, rulltårta, och mot midnatt så stannade vi även till vid en större marknadsområde där vi fick käk. Vi slussades in en stor sal där det fanns uppdukat vad vi skulle äta. Ris serverades och en rad andra rätter fick man välja på. Men det mesta såg knepigt ut, och jag var inte så himla hungrig, så jag åt bara lite ris och nån kryddig sås. Det var gott. 20 minuter senare var det dags för avfärd igen. Mot morgonen när det var dags att vakna och när vi nästan hade anlänt till Bangkok så bjöds det på en kopp kaffe också.

Enbart denna bussresa kostade 920 baht. Och det tog ca 10 timmar. Inte alls dyrt med tanke vad man fick. Så ska man resa runt i Thailand billigt så kan jag verkligen rekommendera detta alternativ. När vi kom fram så flög taxi chaufförerna fram och nästan ryckte i en för att man ska åka med dom. Fick ett pris till Pattaya, 1800 baht. Herregud tänkte vi.. driver karln med oss. Aldrig sa vi, då gick han ned till 1400 baht. Var bara att ignorera och gå vidare mot minibussarna. Där så fick vi biljett, 170 baht. Lite prisskillnad. Men, nackdelen är väntetiden. Vi fick lov att vänta i 1.5 timme i bussen för att dom skulle fylla upp den. Närmare 9 tiden på morgonen kom vi fram till Pattaya, och till hotellet Marina House som inte var helt fel. Synd att WiFin var bland de sämre jag haft, och det fanns ingen hiss. Bodde på 4:e våningen. 800 baht per natt. Men rummen var stora och rymliga.

Balkongen var i princip större än själva rummet. Och det var rent och fräscht så det var ju bra. Själva veckan i Pattaya var väldigt lugn, och det hände inte speciellt mycket. Gick runt och shoppade lite, strosade omkring mest. Åt gott, handlade lite böcker. Redan första dagen så träffade jag Wan, så jag umgicks med henne då och hennes kompis. Pratade en del om saker och ting. Gick en del på bio, och jag såg TRON: Legacy och Let Me In. Två bra filmer, som ni kan läsa på respektive sida.

Annars var det sjukt mycket folk i Pattaya som troligen var där för att fira nyår. Denna gång gick jag aldrig till Walking Street, och vad Anders sa så var det knökfullt där. Man kunde knappt gå igenom. Så jag var glad att jag aldrig gick dit.

Pasta kungen Anders tog i vanlig ordning en pasta till lunch en dag på Jollys. Efter lunchen så gick jag till Central Festival och kollade efter minneskort till telefonen. Hittade ett 8 GB för 470 baht. Så jag kunde fylla med lite ljudböcker inför resan tillbaka till Lanta. På vägen så var de några som hade en liten cross uppvisning, inget märkvärdigt, men lite kul och se.

På nyårsaftons dagen så drog jag till Wan och hennes kompis för att äta lite, och umgås inför kvällen. Det blev inte mycket fyrverkerier för min del. Men jag och Brian, en snubbe som är intresserad av Wans kompis, köpte en fyrverkeripjäs för 500 baht. Skulle kostat 1500. Men vilket skit. En fet smäll och lite blixtrar så var de klart. 500 baht.. inte värt alls. Nåja. Själva kvällen blev sisådär, mycket upp och ned emotionellt sett, och jag var tvungen att åka hem tidigare till hotellet så jag fick lite sömn innan resan hem dagen efter. Ca 02.30 kom jag hem, och det var riktigt tungt att lämna Wan. Hon och hennes kompisar gick ut för att festa. Jag var tvungen att sova. Misär. Just nu ångrar jag att jag åkte tillbaka till hotellet, hade fan kunnat stannat ute hela natten istället. 11.30 skulle minibusen hämta upp oss utanför hotellet. Så de blev en 4 timmar sömn bara.

Lördag morgon, och en början till en helvetes resa. 11.45 kom minibussen för att plocka upp oss, och när vi satte oss i så trodde jag att det var nåt dom byggt ihop av skrotdelar enbart för denna tripp. Det rasslade, jag och Anders satt längst bak med en 3:e kille som satt bredvid Anders och bresade med benen så det kändes som man satt i en sardinburk. Trångt och jävligt. Och inte nog med det, air-con funkade sisådär. Solen stekte, det var varmt. Och rutan bredvid mig höll på att driva mig till vansinne, det gick inte att stänga riktigt. Så varje gång bussjäveln åkte i ett gupp, och vi vet gupp finns i hela landet överallt, så öppnades rutan lite grann så ännu mer varmtluft strömmade in.

När vi hade åkt runt halva stan för att plocka upp andra medresande så var det dags att bege sig mot Bangkok. Trodde vi. När vi nämligen kom precis utanför Pattaya så var det en kines med en stor tavla inne i bilen som fick nog. Han sa åt dom att vända om, så det gjorde dom. Så in i smeten igen och lämna av karln vid hans hotell, och istället plocka upp någon annan. Innan vi ens hade kommit utanför stan så hade 1.5 timme redan passerat.

Efter en lång resa och några stopp så kom vi fram till Bangkok, trötta och svettiga. Peter ringde och hörde hur det gick för oss, och nån minut efter samtalet så fick bussfan bensinstopp, MITT i gatan MITT i Bangkok. Otroligt. Tur i oturen så fick dem igång bilen så det blev macken nästa. Nåt som är väldigt störande gällande minibus resor är att dom plockar mer än gärna upp folk efter vägen och lämnar av dom inne i Bangkok.

Väl framme så blev vi lotsade till fots genom trånga gränder och skumma typer, och rätt som det var så var vi på Khao San Road, och där blev vi väntads i 1.5 timme.Och där sa dom att nästa buss kommer och hämtar upp oss klockan 18.00. När det var dags så kom det ingen buss så klart, utan vi var ju självklart tvungna att gå ännu längre till bussen. Så ännu en ”guide” gick med oss genom Khao San Road och ut mot motorvägen där bussen stod och väntade. Vi fick en biljett till Krabi. Skönt tänkte vi, bara sätta sig och ta de lugnt. Halvtimme senare så var det dags, nån buss dam tog vår biljett och vi satte oss på bussen. Inte alls lika fin som den vi åkte till Bangkok med. Trängre stolar, och inte bjöds det på någonting. Och en väldigt speciell chaufför som påminde om Lasse Kongo. Verkade inte bry sig mycket om kunderna.

När vi äntligen var på väg, så svängde han in på en gränd där vi blev ståendes, och själv så gick han ut för att käka. Jävla idiot tänkte vi. Va fan. Ett par som satt snett mitt emot oss blev griniga och lämnade bussen, för att ta flyg istället. Efter en längre tid så åkte vi igen, och denna gång flöt det på. Lyssnade på lite musik, njöt av air-con som funkade.. när den väl var på. För innan varje stopp så ville Lasse Kongo av någon anledning slå av aircon så de blev tokvarmt i hela bussen. Bara för att jävlas skulle jag tro. 11.30 på natten så stannade vi till vid ett ställe för att äta. En annan thaiare som var med tjatade på att vi skulle gå ut att äta. JA, vi är på väg ut sa ja, fan lugna ner dig. Hålla på och skrika när vi ÄR på väg ut, kan liksom inte klättra över folk.

Mat bjöds det inte på, så det var vi tvungna att köpa själva. Wokade nudlar fick det blev. Besök på toan, sen var det dags igen. Och åter igen, inför varje stopp så slogs aircon av, och det blev genast varmt, mycket jobbigt. Sen hade vi ett japanskt par bakom oss som käften gick i ett på. Och de pratade inte lågt heller. Anders var skogstokig på dom, för killen höll tydligen på att sparka i stolen hela tiden. Han höll på att vända sig om och plantera in näven i ansiktet på jappsen. Men det blev tyst på dom efter en stund, och jag njöt av min musik istället. 05.30 på morgonen vaknae vi av att lyset slogs på, och bussen stannade vid ett mindre matställe. Va, tänkte vi, äta igen. Men så säger thai-galningen att ta med packningen ut. Vi blir mer eller mindre utkastade från bussen mitt i ingenstans, och när alla kommit ut, så stänger dom dörren och drar. What the fuck liksom.. och ingen som helst förklaring. Trötta och sega fattade vi ingenting. Thai-galningen var dessutom riktigt jävla otrevlig. Han svarade surt och var otrevlig mot folk som frågade vad som hände, varför stannar vi här.

En thaitjej som var med på bussen försökte prata med han, men hon sa också att han var otrevlig. He speaks very bad, sa hon. Kul tänkte vi. Efter en bra stund fick vi reda på att vi var i Suran Thani, och inte alls kommer att komma till Krabi kl 07.00 som det var sagt. Vi hade nämligen en transfer där som skulle hämta upp oss kl 07.20. Så 08.30 skulle nästa buss hämta upp oss i Suran Thani säger han. Jag säger, what, 8.30?? Varvid han repeterar vad jag säger med en riktigt otrevlig ton, så man hade lust att köra upp ett järnrör i röven på  han. Efter lååååång väntan och vid 8.40 kom en minibuss för att plocka upp oss. En minibuss som hade dom mest trånga säten jag varit med om. Tror knappt ett barn hade fått plats där vi satt. Men snart hemma, så det vi gå. Orkade inte tjafsa, lönlöst dessutom. Och tokfan till chaufför höll på att krocka vid flera tillfällen, mötes trafik vid omkörning och mötande bilar tutar och blinkar med lysena för att han kör som en idiot.

Vid 11.00, nästan ETT DYGN senare så var vi framme i Krabi, där vi fick en transfer till Lanta, och det gick mer eller mindre smärtfritt att få fram, tack vare vår rum manager Noy. Klockan 13.30 var vi hemma på rummet i Lanta, alltså 26 timmar senare, och ca 6-7 timmar mer än uträknad tid. Skandal, och för 2200 baht dessutom. Nej fy fan för vissa buss linjer, dom kan fara åt helvete. Tacka vet jag det första vi åkte med, LIGNITE hette dom om jag minns rätt. Tror dom vi åkte med hem var nåt jäkla pajasföretag som dom hade satt ihop enbart för oss.

Och första dagen i skolan efter lovet gick bra. Ny lärare, och vi fick läsa thai hela dagen i princip och överätta till fonetisk text. Det var riktigt skoj faktiskt. Wan ringde ikväll också, så det kändes helt underbart. Imorgon är det tisdag, sugen på en massage då efter plugget. Vi får se.

Gott nytt år alla som läser här.

Over and Out // Rob


Åtgärder

Information

2 responses

3 01 2011
agneta

hej du!!!ja du får verkligen vara med på äventyr.
jag beundrar dej som törs ge dig på saker o ting,
herregud vilka tripper.
ja jag förstår nu vad du menade att du var
trött o slut.
ha det gott nu robert o plugga på!! kram på dej.

6 01 2011
Micke_prik

Haha!, ja den där resan ner i ”snabeln” på Thailand kan vara lite påfrestande. Känner igen kaoset såpass att jag ser det framför mig, Sådär gör jag jämt om jag ska någonstans, kee niaw som man är. Här hemma är skittråkigt, hej hej!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: