…Torture Week!

27 11 2010

Har inte skrivit sedan i måndags, och den här veckan har det inte hänt speciellt mycket, förutom att jag aldrig har längtat till en helg så jäkla mycket som denna vecka. De 3-4 första dagarna har varit bokstavligen ren tortyr. Första dagen var som en fet käftsmäll när det sattes igång med thai språket. På en gång så var det aggressiv inlärning. De flesta i klassen satt som frågetecken. Och innan dagen var helt slut, så hade man fått hemläxa. Att lära sig 11 konsonanter och 4 vokaler till dagen efter.

Och bland det första man fick lära sig var de olika tonerna som orden kan ha. Ett ord kan ha fem olika toner, och kan då betyda fem olika saker. Riktigt svårt. Men skam den som ger sig… typ. Har andra klarat det så ska fan ja klara det också. För så jävla svårt kan det inte vara. Märkte att jag hade sjukt lätt att memorera konsonanterna och vokalerna. Vid veckans slut så ska 44 konsonanter och 16 vokaler memoreras. Med hjälp av dom så kan vi bilda ord. Eller i första hand ljud stavelser. Lite bökigt, men inte omöjligt.

På tisdagen passade jag på att ta en bild på tavlan och där gick vi igen tonerna. Och som sagt, de betyder olika saker beroende på hur man uttalar de. På onsdagen blev det att lämna in moppen till gubben bredvid skolan, för att sen hyra hos en annan kille nere vid stranden. 2500 baht för en moppe i månaden. Automat. Och en fri service i månaden då  han checkar allt viktigt. Billigare än så blir det inte. Om man inte köper en moppe. Men de kan bli dyrt om nåt skulle gå sönder. Lika bra att hyra, så har man lite service om nåt händer, för det kommer att hända förr eller senare. På kvällen drog vi alla in till en marknad på vägen till Saladan där jag och Peter handlade ett par varsina glasögon. Det går inte att köra moppe utan brillor såvida man inte vill ha ett helt sandtag i ögonen. Efter de bar de av till Saladan till nån restaurang som hade Mexikanskt käk. Helt okey faktiskt.

På torsdagen var det åter igen dags för skola, och mot slutet av dagen kände jag att det började lossna lite med språket. Klassen är dessutom helt okey nu när man börjat lära känna dom, vissa mer än andra. De som var med i klassen från början är:

  • Khun Naam (Anders)
  • Khun Yai (Robert)
  • Khun Chang (Mats)
  • Khun Fun (Tracy)
  • Khun Faa (Angelica)
  • Khun Nok (Madeleine)
  • Khun Gluai (Ove)
  • Khun Gunaa (Gunnar)
  • Khun Bpuu (Petrus)
  • Khun Chaa (Martin)

Och så vår lärare, Khun Ying. Näst äldst är man också, så man behöver inte visa respekt för dom som är yngre om man inte vill då. Mats är äldst så ska de vara korrekt så lär jag hälsa han med respekt och så vidare.

Så kom äntligen den efterlängtade fredagen som man har väntat slaviskt på hela veckan. Och idag kändes det att man hade mer saker under kontroll, så det ska bli intressant att se hur vecka nummer två blir. I vanlig ordning så har man fått läxa över helgen, men inget märkvärdigt. Fick sluta lite tidigare också, så jag var tvungen att dra in till Saladan till banken så ja kunde utföra lite ärenden, såsom att öppna upp ett konto. Så nu har jag ett thailändskt konto med bankomat kort. Efter det var de full gas ner till stranden för att fixa massage. Jag och Anders tog massage. Jag valde fotmassage, och jävlar i helvete vad dom knådar hårt. Och dom lyckas fan hitta dom mest ömma punkterna så man kvider och nästan kryper ihop i fosterställning och grinar för att de gör så jävla ont. Men det är underbart skönt efteråt.

Båda massörerna bröt ihop i skratt också, när den ena knådade knäet och låret, då min telefon fick ett sms. Och de som vet min sms signal vet varför. Murloc FTW. En timme skulle massagen tagit, men det drog ut till 1.5 timme, för 350 baht. Efteråt kändess det grymt skönt. Blir nog en till om någon dag.

Just det. En tshirt fick vi i skolan också, där det självklart stod ”farang” på. Vilket betyder västerlänning. Efter en snabb dusch och lite vila, så hände detta, utanför hotellet. Anders kom in till mitt rum och sa att det stod poliser och ambulanser utanför, så jag var ju bara tvungen att ta en bild. Vet inte riktigt vad som hände, men tror någon blev påkörd av antingen en moped eller bil.

När alla var redo så gick vi ned till Sweet and Sour, en liten bar precis bredvid hotellet. Där samlades alla. Peter, Nanny och Mats på första bilden. Mats och Ove på den andra. Mats var lite halvt på lyset när han kom till oss. När vi satt där så kom det lite poliser tillbaka till olycksplatsen, som var precis utanför baren. Märkligt hur dom kan klä sig thailändarna. En man med tofflor, enkla byxor och ett vitt linne och sen pistolen vid midjan och en cigg i käften. Typisk thai polis här verkar det som. Men men. Lite senare gick vi ned till Dannys som har rätt bra mat, men ikväll tog det riktigt lång tid. Beställde in vårrullar, som är dom godaste jag ätit hittills. Samt så testade jag en bolognese pizza, men de blir de inte igen där.

Väldigt små pizzor, samt ganska smaklösa. Undrar hur den svenska maten är där då? Måste prova det nån annan dag. Satt här i ett par timmar innan det var dags att bege sig.

Lite utdragen-vid-sidan panorama. Var svårt att få till en sån bild här. Egentligen skulle en tredje bild vara inklippt med Anders längst till höger, men han rörde sig så de blev inge bra alls. Från vänster har vi Jenny, Magnus, Peter, Nanny, Mats och Ove. Anders sitter då bredvid Ove.

Nu blir det sängen strax då klockan är 00.33.

Over and Out // Rob


Åtgärder

Information

One response

27 11 2010
Mats

Tänk att vi klarade första veckan. Har lärt sig en hel del må jag säga.. Fredagn var skön med många Beer Chang

MVH
Chang den äldste

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: